Igår kom jag hem efter att ha varit nervös som bara den natten före hur jag skulle klara av att köra c:a 360 km i halka. Det tog tid men det gick i och med att jag startade i verkligt god tid. Det var nästan värre att ligga i bilkö från Eckerö in till Mariehamn och se till att hålla avståndet när det var fläckvis oerhört isigt. Men jag tycker ändå detta är bättre än förra vinterns snömassor. Hemma i soffan igår kväll kände jag mig riktigt stolt över att ha klarat av, en för mig, svår uppgift som jag oroat mig för. Svårigheter är till för att kämpa med och sakta övervinna! Så lätt att säga men många gånger så svårt att genomföra.
Ikväll har jag suttít och skrivit på omdömena. Det är svårt att på några få rader formulera hur eleverna tar ansvar för sitt skolarbete. Tur att jag haft de flesta utvecklingssamatalen så jag kunnat förklara hur respektive elev tagit sitt ansvar. Jag ställer stora krav på att eleverna ska förstå och inse att de är i skolan för att lära sig och detta är för att jag önskar att alla mina elever ska få en bra framtid. Om de inte inser det nu tror jag i alla fall att de kommer att inse detta senare i livet. Ett bevis för detta fick jag igår när en tidigare elev kom fram till mig på färjan för att prata en stund och stolt visa upp sin son. Jag tror att man bara visar stolt upp det bästa man har för den som betytt något för en själv, annars säger man bara lite tystlåtet hej och går vidare.
/Siw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar