Sammanfattning av mina erfarenheter

Jaha så har det då gått en månad sen mina upplevelser av den franska skolvärlden. Jag har hunnit komma tillbaka till vardagsarbetet i klassen och jag har hunnit krypa både bakom och under buskar i och med allt vårarbete i trädgården. Det har gjort att jag också har hunnit reflektera en hel del och summera för mig själv vad jag egentligen fick ut av denna vecka i Frankrike:

Framför allt var det som att flyttas tillbaka i tiden då mycket var likt som skolan var för 20 år sedan och det känns ju lite underligt när jag ofta vill påstå att det är viktigt att skolan följer med i utveckling och minsann inte ska vara likadan som när föräldrarna själva gick i skolan. Så jag kom underfund med att vår skola faktiskt har förändrats, fastän jag kanske inte alltid ser det när jag är mitt uppe i den hela tiden.

Det som gjorde att jag kände mig flyttad bakåt i tiden var: mycket avskrivning för hand, stora grupper, väldig liten tillgång till extra hjälp åt de som är svaga, bestraffningssystemet. Allt detta är sådant som jag inte vill gå tillbaka till i vår skola. Jag upplevde också att vi har en större personlig omtanke om eleverna.  Detta märktes också på skolornas inredning och på skolgårdarnas utrustning.

Däremot upplevde jag den respekt som eleverna visade som mycket positiv. De var artiga mot såväl vuxna som mot andra elever. Det senare åtminstone i klassrumssituationer. Erfarenheterna från eleverna uppträdande på skolgården beskrev jag tidigare som lite annorlunda. Men direkta förolämpningar och fult språk kunde jag inte märka att förekom – även om jag inte kan franska så tror jag mig kunna märka det på tonfallet.

Man går i skola fyra dagar i veckan, men skoldagarna är otroligt långa och ingen hänsyn tas till att de små har mindre ork. Lunchrasten är 2 timmar då de flesta förväntas gå hem och då får en välbehövd paus. Däremot får ju de som inte kan gå hem ingen som helst avkoppling eller lugn och ro då de är ute på den stojiga skolgården, utan lekredskap att sysselsätta sig med.

Hierarkin inom skolväsendet i Frankrike är verkligen problematisk ochC känner sig ensam ibland när hon vill utveckla sin undervisning och kollegerna bara tycker att det skulle vara bra om det flöt på som det ”alltid har gjort”. Det känner jag igen på pricken och det var en fråga som vi diskuterade en hel del. Jag försökte berätta om ”det utvidgade kollegiet” dvs de kolleger jag har regelbunden kontakt med och diskuterar med via sociala medier. Jag hoppas at C kan bygga upp ett liknande kontaktnät för sig i Frankrike. Ett problem för henne är också den hierarki som existerar inom skolväsendet i Frankrike.  Jag förstod nog aldrig riktigt hur det fungerar. Kanske för att jag är så van vid den fantastiska närdemokrati vi har här på Åland. Att kunna ringa upp motsvarigheten till Landskapsregeringen Skolbyrå är det aldrig tal om för en vanlig lärare i Frankrike!

Summa summarum: Det var mycket nyttigt att komma bort och se och det var synnerligen svårt att sitta stilla och observera. Jag hade så gärna velat delta och hjälpa till. Tack och lov gjorde mina bristfälliga franska kunskaper att jag var tvungen att sitta och iaktta! Det satte igång mycket tankar och funderingar som har snurrat på sen dess, så inte vet jag om det är efterdyningarna efter en lång vinter eller om det är erfarenheterna från den franska skolan som gör att jag känner mig tröttare än vanligt den här tiden i maj!

Nu håller jag tummarna för att C får möjlighet att komma hit och se hur skolan i Finland och på Åland fungerar så att hon också får samma input för att utveckla undervisningen som jag fick av min jobshadowing!

/Siw

Sista eftermiddagen i fransk skola

Lunchrast

Dags för lunch och detta var nog veckans absoluta bottennapp men pastan och bananen stillade den värsta hungern. Som vanligt hämtade jag mig bricka i bespisningen och tog med den till lärarrummet.

Eftersom de övriga lärarna inte har visat något som helst intresse av att kommunicera med mig, troligen p g a att de inte vågar prata engelska, måste jag göra något vettigt av den 2h långa matrasten så jag bestämde mig för att nu måste jag ta mig i kragen och gå ut på skolgården för att se hur det gick till där.

Rasten blir ju otroligt lång eftersom de går ut efter det att de ätit. De måste vara ute. Jag räknade snabbt att det var ungefär 70 elever ute som mest sprang och jagade varandra. Ute fanns två vuxna som har som uppgift att övervaka rasterna. En av dem hade en megafon som hon försökte göra sig hörd med för att försöka ordna någon form av dans men jag såg inte att hon lyckades samla elevern till någon som helst gemensam aktivitet. Jag samtalade med den andra vuxna och hon var den första på den här skolan, förutom C, som gärna talade engelska. Hon ville veta hur vi har det i skolan i Finland så jag hann inte ställa så många frågor till henne som jag hade velat innan hon behövde hjälpa några flickor tillrätta. Jag stod ut en stund till med det öronbedövande oljudet men sen flydde jag inomhus. Jag förstår elevernas förtjusning när jag berättar om vår skolgård med träd och lekredskap. Enda fördelen här är att mobbning måste vara lätt att upptäcka.

Tillbaka i C:s klass där det var dags för att prata lite om klassens blog och visa bilder från tisdagens besök på stadshuset. Så hade hon lagt in en dikt på bloggen om vårens knoppning som eleverna fick skriva av ( tre verser). De som blev klara snabbt fick rita träd, knoppar, fjärilar m m.

För en del tog detta oerhört lång tid. Jag kände hur det kliade i lärargenerna och hur jag ville gå runt och pusha på, men eftersom jag inte kan franska fick jag snällt sitta på min stol. Ingen störde men en anda av trötthet fanns i klassen ändå. Klart de blev uttråkade av att sitta sysslolösa och vänta på att alla skulle bli klara åtminstone med avskrivandet. Tradition med bänkbok finns inte. 

Dags för veckan s sista rast och jag försöker få tag på rektorn så jag får betala för luncherna. Hon är inte speciellt intresserad av min närvaro och verkar bara glad över att få in pengarna och sen är det kort tack och adjö. 

Efter rasten dags för veckans sista arbetspass som inleds med att jag läser högt ur en tydlig engelsk bok om olika låtsasfiskar. En gosse har ställt till det på rasten så han får tillbringa lektionen utanför klassrummet.

Trots att klockan nu är 15.40 och fredag eftermiddag är det multiplikation med minnessiffra som gäller.Trots att klockan nu 15.40 så är det matte med multiplikation med minnessiffra i uppställning som gäller.  En elev i taget kommer fram och räknar samt förklarar.

Har tyvärr ingen bild av detta men uppgifterna syns på bilden.

Efter genomgång av 4 uppgifter är det Picasso och Matisse som gäller. C visar bilder och berättar kort om dem. Eleverna lyssnar intresserat och ser på bilder av respektive konstnär direkt från Internet via en projektor som är uppallad på en bänk såsom tidigare. Så får de en bilduppgift: dela in pappret i tio rutor och färga dem i två olika nyanser av samma färg. Namn i nedersta högra hörnet, också en universell regel tydligen.

Så är det dags att säga hej då och flera av eleverna vill ge mig en kram innan de följs till skolgrinden av C.

Skolveckan är inte slut i och med detta för C utan nu följer möte med två lärarkandidater som ska vara i C:s klass under den kommande veckan. Detta behöver inte jag vara med på - och jag är faktiskt tacksam eftersom klockan är halv sex fredag eftermiddag! Jag sänder en tanke till mina kolleger hemma på Åland som slutat sin arbetsvecka för flera timmar sedan och känner mig inte ett dugg skyldig när jag får skjuts till ett köpcentrum. Äntligen får jag en stund att shoppa lite.

Återkommer med en rapport om sista dagen och en sammafattning av min intryck.

/Siw

Fredag - Jag får möta de äldsta eleverna på skolan

Morgonen börjar med samling innan gymnastiken för C:s klass för att kolla närvaron. 

Sen är det äntligen dags för mig att få möta de lite äldre eleverna. Vi inleder med den sedvanliga presentationen för klass CM1-CM2 dvs Luic:s klass. Lektionen drar ut på tiden för eleverna har massor av frågor. De är mera oroliga än de elever jag tidigare mött i den här skolan. Det blir jobbigt för dem att lyssna  så de vrider och vänder på sig. Trots att de läst engelska i fem år, om jag uppfattat det rätt måste Luis översätta det mesta.

Rast och sen följer jag CM - CM2 under fransk lektion. Klassen består av 25 elever. De jobbar med pronomen ur en faktatext. Eleverna har en form av skrivplatta som de skriver på med tusch det som L skriver på tavlan. Han går runt och kollar att de fått rätt början innan de fortsätter. Känner igen detta sätt: skriva på tavlan, kontrollera att de gör rätt medan eleverna skriver av.Sedan suddas det de skrivit ut och de stoppar undan skrivplattorna. L skriver en förklaring med exempel på tavlan som eleverna skriver av i sina häften. Efter lite funderande kommer jag på att det är ordklasser i meningar de ska plocka ut. Nu ser jag också att eleven närmast mig har möjlighet att sudda det hon skrivit trots att det är med kulspets. Inga arbetsböcker utan allt skrivs i häften.

Fortsatt exempel och svaren på tavlan som elever skriver in. En elev i taget går fram och skriver svaret. Trevlig idé att den som just skrivit ger kritan vidare till en annan elev och på sätt väljer vem som ska göra nästa. Märker inte att det är något genustänkande dvs pojkar lämnar lika ofta över åt flickor som pojkar och vice versa.

Under denna lektion är det lugnt och stilla för nu är de sysselsatta med att fundera och skriva. När detta arbete är slut samlar några elever in häftena och så fortsätter jobbet med franska ordklasser i andra häften. Vad jag kan se handlar det de skrev förra gången i detta häfte om matematik. Vartefter eleverna skrivit av det de ska plockar de fram tjocka ordlistor och börja slå i dem.  Detta blir sedan som läxa att göra.

Jag känner att pulpeten jag sätter är i högsta laget för mig och för flickan som sitter intill mig kan det inte vara optimal arbetsställning då hon har arbetsytan just under axelhöjd. Alla har, precis som jag tidigare sett, samma höjd på stol och pulpet oberoende av sin egen storlek. Även här är gardinerna fördragna.

Jag tog natuligtvis bilder här också men bara i Evernote och det vill inte synkronisera så jag har inte lyckats kopiera in bilderna hit. Någon som vet hur jag ska göra för att lyckas får gärna höra av sig!

/Siw

Torsdag em med ex på läxläsning i en familj

När jag kommer tillbaka efter promenade på lnchen står mycket riktigt några lärare och röker så de släpper in mig i skolan.

Passar sen på att sätta mig i klassrummet och anteckna lite. Utanför är det fullt liv då eleverna leker på skolgården. Gradinerna i klassrummet är som vanligt fördragna så jag drar undan gardinerna en stund och kikar ut. Jag ser två vuxna - rastvakter - som står och samtalar med varandra i mitten av skolgården. Jag klarar bara en stund att se hur elever jagar varandra, ramlar på asfalten och hur atmosfären verkar hård och tuff. Funderar på om det är så att när barnen är vana att visa de vuxna respekt och lyda utan att ifrågasätta och när bestraffningar är vanliga så slår det tillbaka genom att barnen är väldigt hårda mot varandra.

Efter lunch var det dags att berätta lite om Finland, Åland och Vikingaåsen för klass Mme Loinsard. De kan väldigt lite engelska så det blev lite knaggligt. Det var i alla fall bra att ha bilder att visa. Hittade t o m lite fler bilder från förra året, då vi tog bilder till vår blogg, att visa. Skolgården, att vi har slöjd och att eleverna lär sig simma imponerade på de franska eleverna. Märktes att de börjar få myror i byxorna när klockan närmade sig halv fyra. 

Ännu återstår en lektion då det är Engelska på schemat.

Dags för läxförhör som bestod i att limma in ord för 9 olika kroppsdelar. De klippte och limmade koncentrerat. En elev saknade pappret med orden och satt istället och bläddrade i en bok men det märkte inte C. Hon jobbade på sin dator under tiden eleverna limmade och målade. De elever som inte fixar att ta eget ansvar blir ohjälpligt efter.

Lektionen fortsätter sen med högläsning samma sida som I tisdags. Upprepning är inlärningens moder men kanske inte mer än 20 gånger  medan klassen lyssnar. Sedan läser C före en ny sida och en elev i taget läser sidan högt.

Det märks att det är yngre elever och att de nu blivit lite mer bekanta för på eftermiddagen kom flera med teckningar av olika slag som de gav mig.  

Efter skolan följde jag med C hem och efter en kopp te var det dags att läsa läxor med hennes båda barn, 7 och 10 år gamla. Det tog inte så lång stund, maximalt 30 min tillsammans. Franska lärare ger läxor men de får inte säga att de måste vara gjorda och de kontrollerar aldrig läxorna. Jag funderade lite över hur de organiserar svaren på dessa läxor och svaret var att de skriver i något häfte där de har rum!

Således måste det vara så att det sitter "inbyggt i folksjälen" att man gör sina läxor eftersom de inte kontrolleras och t o m högstadiet (måndag) hade organiserad läxläsning. Läxorna för 10-åringen denna dag var: rita en liksidig triangel och en rätvinklig triangel med hjälp av passare, samt välj ett rum hemma och räkna upp hur många saker det finns som drivs med el i detta rum.

/Siw

Dags att se hur de minsta eleverna har det

Morgonpasset är i den så kallade Förskolan.

Jag blir vänligt mottagen och all personal är samlade innanför ytterdörren. De få som kan några ord engelska visar mig tillrätta och jag får en kopp kaffe i handen. Bra inledning trots att vi inte talar varandras språk så är kaffet universellt!

Alla barn kommer och blir avlämnade av någon vuxen vid 8.30. Barnen sätter sig och börjar leka/måla.  Uteskorna är på. Ljudnivån är hög men inte olidlig för att vara så många barn, 27 st på en vuxen. Snälla och artiga barn som har svårt att förstå att jag inte talar engelska. Lite nyfikan aär de allt på vem jag är och vill gärna prata med mig. En liten tjej har far- eller morföräldrar som är från Irland så hon förstår vad jag säger och tar med allavarlig min emot uppdraget som tolk.

En liten kille visar mig att han pusslat ihop siffrorna men jag vet ju inte vad som förväntas av mig så jag försöker att bara se glad ut och skickar honom vidare till läraren. Tjejen som skulle tolka håller på med sitt.

Läraren och en assistent, som sticker in huvudet, kommer på att jag är från jultomtens land så det lär ju bli populärt, speciellt som jag har en tomteröd skjorta på mig idag.

Alla barn verkar samsas bra. Ser ingen som är utanför eller som bråkar med de andra. Flickorna är för sig och pojkarna för sig vare sig de leker eller målar.

Efter en halvtimme är det dags för samling och alla plockar undan och sätter sig på mattan i rader med näsan vänd mot läraren. Det tar inte länge innan det blir tyst. Stolarna är prydligt inskjutna, förutom en enda, och allt är snyggt undanplockat. Jag blir presenterad och så är det upprop. Genomgång av dagens datum. De lyssnar på en sång flera gånger. Sen följer lite frågor. Samlingen håller på 35 min och några barn får tillsägelse för att de inte sitter tillräckligt koncentrerade eller säger något när de inte ska Jag märker inte ens att de inte är koncentrerade tillräckligt även om jag siter lite på avstånd och observerar dem, dvs kraven är höga. Jag lägge rocokså märke till att här är gardinerna fråndragna - inte som i klassrummet i C:s klass där de är fördragna hela tiden.

Alla sjunger med i sången till slut. Så ställer eleverna upp parvis för att gå till gymnastiksalen. De får en lång instruktion. Hon delar in dem i fyra lag som får varsin halsduk i olika färg: röd, blå, grön eller utan. De leker en samarbetslek med boll två lag i taget. Inget skrik under leken. Det enda som hörs högt är lärarens röst som leder leken. Detta leker de utrustade med allt från vinterstövlar till lackskor på fötterna. 

Detta pågår 25 min, sedan sätter sig alla ner och böjer ner huvudet för att vila en stund och så sträcker de på sig. Det är dags för alla att gå ut och leka, dvs ta rast. Före det går alla på toaletten samtidigt. Det finns många toaletter och en ränna för pojkarna. Inga bås utan allt är öppet.

Barnen är ute alla klasser samtidigt, med en vuxen. Om det är någon som är speciellt anställd för att vara ute med dem eller om det är någon av lärarna som turas om det glömmer jag att fråga. De vuxna sitter på insidan och pratar. De är väldigt trevliga mot mig och kämpar på för att försöka prata engelska med mig. De ställer många frågor om hur vi har det på dagis/förskola och jag känner att jag är verkligen ute på hal is för jag har aldrig varken jobbat eller pryat där annat än en liten stund nu och då. Jag gör så gott jag kan för att kunna svara. 

Ute på gården för dessa barn - den är avskild från "de stora barnens skolgård - finns det väldigt få lekredskap och stösta delen av gården är asfalterad. En liten del av gården har någon form av konstgräs. En liten gosse har slagit till en annan och får sitta inne på en bänk och titta ut på de andra.

Rasten varar 45 minuter och sen är det dags för att följa 3 åringarna som samlas i sitt klassrum.  De är 25 st på en enda lärare. Läraren går igenom några ord och hur det stavas under en samling, så är det dags att jobba med olika uppgifter i grupper vid de olika borden. Eleverna jobbar lugnt och relativt tyst och läraren håller koll på hela gruppen medan hon visar några i taget, som ska limma rundlar med färger i en viss ordnig på ett stort löv.

När de är klara tar de fram pussel och jobbar vidare med.

Ljudnivån stiger, men denna lärare är också mera högljudd än den i den föregående gruppen.

Redan tidigt tränar de "läsning".

Efter en halvtimme är det dags för samling igen. Sång och en berättelse som läraren berättar med inlevelse. Så är det dags för lunch o en del föräldrar att hämta sina barn och deandra samlas för att gå till skolans matsal. Försöker fråga om vem som tar hand om dem under lunchen men får inte riktigt klart. Lärarna äter i varje fall för sig. 

Jag går över till "stora sidan"  och det är dags för lunch för de flesta, utom de som får lite extra hjälp. Samma upplägg som igår med en halvtimme extra hjälp. C och jag passar på att prata lite om skillnader när det gäller skoldagarnas längd också för de små. Parallellläraren passar på att få en del rättat under denna halvtimme.

Så är det dags för lunch och nu vet jag att jag ska gå till matsalen och hämta min bricka. Jag väljer sedan att smyga ut och ta en promenad i kvarteret för att jag ska få lite frisk luft. Det är ingen vits att sitta kvar och vara artig då ingen annan än C tycks kunna engelska. Jag är lite fundersam på hur jag ska kunna lyckas ta mig in igen då grinden närmast parkeringen är olåst men dörren ut är låst. Besluter mig för att det nog ska lösa sig, för lärarna brukar stå där ute och röka, så jag traskar iväg. Känner att jag vill se lite mer av omgivningen.

/Siw 

Intensiva försök att hinna med hela Paris på en dag

På onsdagar är eleverna lediga från skolan så den dagen var reserverad för en utflykt till Paris. Jag tyckte att vi skulle ta oss in med tåg, men C föredrog att köra bil. Ok tänkte jag nu får jag ju se de stora infarterna till Paris och uppleva trafiken inne i Paris på nära håll. En orsak var säkert också att C:s båda barn skulle med. Igen slog det mig att en av fördelarna med att vara lärare är att loven sammanfaller. Jag frågade hur andra föräldrar gör med sina barn på onsdagar och fick svaret att etyderna tar man med dem på jobb eller så finns det någon äldre släkting som kan ta hand om dem. Äldre barn får klara sig ensamma. 

Inte är jag så rädd av mig när det gäller att köra, men så tuff att jag skulle ge mig på Paristrafiken är jag inte! C är en mycket skicklig bilförare och hon kryssade elegant mellan filerna, ibland var det nära ögat: en cyklist i full fart mitt i allt, en buss som kom från höger, men hon fixade detta.

Vi tog oss först till Montparnasse och såg ut över staden. Intressant för nu såg jag ju Eiffeltonet, Triumbågen, Sacre coeur m fl kända platser från ovan.

Fick också användning för mina finska kunskaper då två finska damer fick agera fotografer så att vi alla fyra blev förevigade där uppe. 

Så  kom tröttheten för C:s barn så vi var tvungna att ta lite lunch innan vi fortsatte. Unge herr Valentine ville till Mac Donalds och så fick det bli. Jag tittade längtansfullt mot det stora köpcentret som vi bara gick förbi och tänkte att hit åker jag själv sen på eftermiddagen. 

Jag ville äta något mera franskt så jag tyckte det fick räcka med en cola. Vad jag inte visste då vara att det skulle dröja väldigt länge innan jag skulle slå mig ner för att äta, men det man inte vet lider man ju inte av, som bekant.

Vi bestämde att C skulle köra mig via Eiffletornet till Champs Ellysees. Jag är glad för att vi valde Montparnasse istället för Eiffeltornet för jag såg de långa köerna, usch. Under färden hann med att se monumentet vid infarten till tunnneln där Prinsessan Diana omkom. 

Mitt i allt ropade jag också till STOP så C blev alldeles förskräckt: Jag fick syn på det växttäckta huset jag läst om flera gånger - och gärna velat se i verkligheten. Positiv överraskning att kunna få se det så där helt apropå.

Jag blev avsläppt I början av Champ Elysses så jag fick se Triumfbågen och den brusande trafiken runt omkring.

Så började min vandring i Paris. C hade varnat mig att det var långt och det var det! Jag gick och gick och min dröm om mysiga kaféer längs med Seine fick sig en ordentlig törn. Men en skön promenad fick jag. Jag gick längs Champs Elysees och passerade både Place de la Concorde och Louvren mot Ile la de Cite och Notre Dame.

När jag äntligen kommit fram förstod jag varför den är så berömd: oh vad vacker den är. Jag upplevde att det fanns en ro och stillhet trots att rörde sig massor av turister hela tiden. Inomhus fick man inte fotgrafera med blixt och det var ok tycker jag för blixtar skulle ha stört lugnet och ron.

Sen vidtog stora irrandet: jag försökte hitta en metrostation för att komma tillbaka till Montparnasse så jag skulle få handla men trots att jag frågade flera personer lyckades jag först när en dam följde mig tills jag såg skylten. Det var en gammaldags snirklig grön skylt där det stod Metropolitan - och hur i all fridens dagar skulle jag fatta att jag skulle leta efter en sådan! 

Väl framme upptäckte jag att affärerna började stänga - suck. Dags att ta mig tid att äta, för jag hade bara levt på reservprovianten, en Allevobar, under dagen. Ringde C och berättade att jag var kvar inne i Paris och nu skulle äta för att sen ta mig ut till Pontault Combault där hon skulle hämta mig för att skjutsa mig till hotellet. Oops jag hörde direkt att jag inte var populär för hon ville inte sitta uppe och vänta på mig alltför länge.

Alltså bara en snabb smörgås och sen jaga tunnelbana och lokaltåg. Nu fick jag uppleva Metro i Paris i rusningstid, det var verkligen packat. Lite missöden med en stängd station och så satt jag på lokaltåget. Nu hade jag tur för jag fick ett snabbtåg som svischade förbi de första stationerna så jag var snabbt ute i P C. 

Jag kände mig som en förrymd tonåring när jag blev skjutsad till hotellet för C var inte speciellt talför. Trött, men nöjd efter i alla fall ha hunnit med att uppleva några av Paris sevärdheter, var det skönt att få pusta ut på rummet. Dagen efter var det igen dags att stiga upp tidigt för bl a kolla hur skolan är för 5-åringarna.

/Siw

Eftermiddag med teater och musik

Eftermiddag utflykt till stadshuset. Eleverna samlas i klassen o sen går vi den korta biten. När vi kommer dit får vi en enmansföreställning om kläder o material. Den är lång 1,5 h men fängslande så trots den långa tiden sitter eleverna lugnt o lyssnar. 

När vi kommer tillbaka får eleverna leka en stund på skolgården o det blir bara springande o jagande på den hårda asfalten. C behöver göra några ärenden medan jag ska övervaka eleverna. Några elever faller och slår sig, jag försöker trösta, men det går ju inte så bra när jag inte kan språket. På alla tre skolor jag varit är skolgårdarna inhägnade och helt asfaltsbelagda. Lekredskap saknas . 

Klockan är 16.15 o nu är det dags för musik. Båda ettor sjunger tillsammans med Brian som är musiklärare. Han åker mellan olika skolor och har musik. Tyvärr får jag inte riktigt klart för mig om de alltid har musik tillsammans eller om det är något speciellt idag. Båda klasslärare till ettorna är dock med så det är tydligen någon som de övar på tillsammans.

Visst märks det att barmen är trötta men de orkar sjunga med. Jag är också väldigt trött så jag känner att jag inte riktigt förstår vad de gör!

Lektionen är slut 17.30 och eleverna förs till skolgårdsgrinden där de blir hämtade av någon vuxen. 

/Siw