På onsdagar är eleverna lediga från skolan så den dagen var reserverad för en utflykt till Paris. Jag tyckte att vi skulle ta oss in med tåg, men C föredrog att köra bil. Ok tänkte jag nu får jag ju se de stora infarterna till Paris och uppleva trafiken inne i Paris på nära håll. En orsak var säkert också att C:s båda barn skulle med. Igen slog det mig att en av fördelarna med att vara lärare är att loven sammanfaller. Jag frågade hur andra föräldrar gör med sina barn på onsdagar och fick svaret att etyderna tar man med dem på jobb eller så finns det någon äldre släkting som kan ta hand om dem. Äldre barn får klara sig ensamma.
Inte är jag så rädd av mig när det gäller att köra, men så tuff att jag skulle ge mig på Paristrafiken är jag inte! C är en mycket skicklig bilförare och hon kryssade elegant mellan filerna, ibland var det nära ögat: en cyklist i full fart mitt i allt, en buss som kom från höger, men hon fixade detta.
Vi tog oss först till Montparnasse och såg ut över staden. Intressant för nu såg jag ju Eiffeltonet, Triumbågen, Sacre coeur m fl kända platser från ovan.
Fick också användning för mina finska kunskaper då två finska damer fick agera fotografer så att vi alla fyra blev förevigade där uppe.
Så kom tröttheten för C:s barn så vi var tvungna att ta lite lunch innan vi fortsatte. Unge herr Valentine ville till Mac Donalds och så fick det bli. Jag tittade längtansfullt mot det stora köpcentret som vi bara gick förbi och tänkte att hit åker jag själv sen på eftermiddagen.
Jag ville äta något mera franskt så jag tyckte det fick räcka med en cola. Vad jag inte visste då vara att det skulle dröja väldigt länge innan jag skulle slå mig ner för att äta, men det man inte vet lider man ju inte av, som bekant.
Vi bestämde att C skulle köra mig via Eiffletornet till Champs Ellysees. Jag är glad för att vi valde Montparnasse istället för Eiffeltornet för jag såg de långa köerna, usch. Under färden hann med att se monumentet vid infarten till tunnneln där Prinsessan Diana omkom.
Mitt i allt ropade jag också till STOP så C blev alldeles förskräckt: Jag fick syn på det växttäckta huset jag läst om flera gånger - och gärna velat se i verkligheten. Positiv överraskning att kunna få se det så där helt apropå.
Jag blev avsläppt I början av Champ Elysses så jag fick se Triumfbågen och den brusande trafiken runt omkring.
Så började min vandring i Paris. C hade varnat mig att det var långt och det var det! Jag gick och gick och min dröm om mysiga kaféer längs med Seine fick sig en ordentlig törn. Men en skön promenad fick jag. Jag gick längs Champs Elysees och passerade både Place de la Concorde och Louvren mot Ile la de Cite och Notre Dame.
När jag äntligen kommit fram förstod jag varför den är så berömd: oh vad vacker den är. Jag upplevde att det fanns en ro och stillhet trots att rörde sig massor av turister hela tiden. Inomhus fick man inte fotgrafera med blixt och det var ok tycker jag för blixtar skulle ha stört lugnet och ron.
Sen vidtog stora irrandet: jag försökte hitta en metrostation för att komma tillbaka till Montparnasse så jag skulle få handla men trots att jag frågade flera personer lyckades jag först när en dam följde mig tills jag såg skylten. Det var en gammaldags snirklig grön skylt där det stod Metropolitan - och hur i all fridens dagar skulle jag fatta att jag skulle leta efter en sådan!
Väl framme upptäckte jag att affärerna började stänga - suck. Dags att ta mig tid att äta, för jag hade bara levt på reservprovianten, en Allevobar, under dagen. Ringde C och berättade att jag var kvar inne i Paris och nu skulle äta för att sen ta mig ut till Pontault Combault där hon skulle hämta mig för att skjutsa mig till hotellet. Oops jag hörde direkt att jag inte var populär för hon ville inte sitta uppe och vänta på mig alltför länge.
Alltså bara en snabb smörgås och sen jaga tunnelbana och lokaltåg. Nu fick jag uppleva Metro i Paris i rusningstid, det var verkligen packat. Lite missöden med en stängd station och så satt jag på lokaltåget. Nu hade jag tur för jag fick ett snabbtåg som svischade förbi de första stationerna så jag var snabbt ute i P C.
Jag kände mig som en förrymd tonåring när jag blev skjutsad till hotellet för C var inte speciellt talför. Trött, men nöjd efter i alla fall ha hunnit med att uppleva några av Paris sevärdheter, var det skönt att få pusta ut på rummet. Dagen efter var det igen dags att stiga upp tidigt för bl a kolla hur skolan är för 5-åringarna.
/Siw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar