Det blev kväll och det var dags att ta åget mot Paris. Jag kände en viss oro när det började bli dags att tafarväl av Perrine och åka mot Paris för att där ge sig ut i Parisnatten med bagage och byta till lokaltåg. Vänne rhade varnat mig att folk inte kan tala engelska eller vägrar prata engelska så ajg komme rinte att få hjälp med att hitta. Oerhört trött var jag också efter en hel dag med nya intryck och att berätta om Finalnd, Åland och vårt skolsyste en hel dag.
Det var inte mycket folk på tåget, som den här gången var ett långsammare tåg än på ditresan. Det tog 1,5 h till Paris så jag hann somna en stund och var redo för utmaningen: släpa kappsäck uppför trappor på en mörk bakgata i Paris. Allt gick bra: Jag fick hjälp att gå åt rätt håll, gentlemän såg mitt dilemma och bar min kappsäck uppför trapporna både på gatan och vid stationen. hjälpsamma människor svarade på mina oroliga frågor om jag var på rätt plattform så jag satt fortare än jag trodde på ett lokaltåg på väg ut till Pontault Combault.
Där blev jag mött av Corinne, som offrade en del av sin nattsömn för att skjutsa mig till hotellet. Skönt att vara på hotellet och skönt att veta att fransmän är vänliga, artiga och hjälpsamma.
Men först måste jag ju testa att Wifin fungerade förståss för nu hade jag ju varit utan kontakt med omvärlden sen tidigt på morgonen och då känns det inte riktigt så ba för min del! Så fort jag fick den att fungera somande jag sött, utan att orka börja uppdatera bloggen. Alltså var jag hjälplöst efter redan från början, men skam den som ger sig!
/Siw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar